Madeleine Vall Beijner plockade hem medalj efter medalj i thaiboxningsvärlden – inget kunde stoppa muskelpaketet från Falkenberg. Men ett chockerande
läkarbesked satte stopp för karriären, och plötsligt var hon tvungen att lägga om hela sin livsstil och alla sina mål. 

 

 

Du har bland annat tagit EM-guld, NM-guld och SM-brons i thaiboxning. Vad har sporten betytt för dig? 

– Den har lärt mig disciplin, ödmjukhet och respekt. Den har lärt mig om mod och den har lärt mig att kriga. Den har lärt mig att prestera under press, att hantera tuffa situationer, men framförallt har den lärt mig att hantera mig själv. Sedan har den tagit mig till geografiska platser jag förmodligen inte skulle ha besökt annars, som Ryssland, Uzbekistan och thailändska små byar, och fört mig samman med likasinnade själar som jag förmodligen heller aldrig hade träffat annars. Jag har väldigt mycket att tacka sporten för.

Hur kom du in på thaiboxningen från början?

– Jag spelade fotboll och var ganska hetlevrad. Inte så teknisk – mer envis som en åsna, arbetsvillig som en häst och kampsugen som en pitbull. Dessutom brutalt tävlingsinriktad. Efter en rejäl samling gula kort tänkte jag att det borde finnas något som passade mig bättre … och det gjorde det. Det räckte med ett thaiboxningspass för att jag skulle bli såld.

Efter många framgångsrika år valde du att i stället satsa på MMA – varför då?

– För att jag hade tävlat många år i thaiboxning: åtta SM, fyra NM, tre EM och sju VM. Jag ville fortsätta fightas men samtidigt ha en ny utmaning.

Sedan förbjöds du av läkare att fortsätta boxas – vad hände? Och vad gjorde det med dig och ditt psyke?

– Jag gjorde en skallröntgen och man hittade två hjärnskador. Det sparkade undan benen på mig fullständigt. Jag var ledsen, arg, tom, vilsen, frustrerad och deprimerad. Alla jobbiga känslor man kan tänkas känna vällde upp. Jag pendlade mellan att ha panik inombords och att bara stänga av och vara apatisk. Jag hade inte en aning om hur jag skulle hantera det. Än mindre hur jag skulle hantera mig själv. Som tur var dök nya karriärmöjligheter upp och jag lyckades ta mig igenom den värsta perioden genom att jag måste lära mig något helt annat och koncentrera mig både på ett annat språk och en helt annan typ av träning, en helt ny miljö.

Hur har ditt liv ändrat riktning sedan det där beskedet i slutet av förra året?

– Jag har fått testa på att leva som en vanlig människa. Att inte slaviskt tvingas följa ett träningsupplägg och anpassa livet efter det. Jag har kunnat äta mig mätt. Jag har kunnat åka på semester och faktiskt ha semester (inte smygträna hela tiden eller stressa över att jag inte kan följa mitt upplägg till punkt och pricka). Jag har haft mer tid för familj och vänner, och dessutom varit mentalt närvarande när jag träffat dem – lyxigt. Jag har också haft möjligheten att testa och lära mig massa nya saker: jag har tagit vapenlicens, MC-kort, dansat poledance och börjat sjunga. Flera av mina nya grejer har att göra med att jag vill kunna pricka av så mycket som möjligt på min stuntskådislista. Jag vill kunna behärska allt som har med action att göra. Ett helt vanligt och lagom mål à la Madde …

Hur ser din träningsrutin ut idag?

– Jag tränar fortfarande två gånger om dagen. Det kommer jag nog alltid att göra om jag själv får välja. Dock är det utan press och med stor variation. Jag blandar allt från boxning, brottning och thaiboxning till simning, poledance, ridning, klättring, löpning och yoga. Jag tycker väldigt mycket om att träna utomhus och uppskattar att jag numera kan vara mycket mer spontan i min träning. Är det strålande sol kan jag boxas på gräsmattan, simma i sjön, rida i skogen och yoga på stranden. Lyxigt!

Finns det tillfällen då din motivation sviker – och vad gör du då för att hitta den igen?

– Väldigt sällan, eftersom jag gör det jag vill göra och mår bra av det. Men om det händer påminner jag mig själv om målet. Vart jag vill och varför jag vill dit. Jag har ju haft, och har, träningen som jobb – något som måste göras. När man ska gå en match och det finns någon på andra sidan ringen som vill klippa till en … ja, då är det inte så svårt att hitta motivation. Man vill inte bjuda sin motståndare på ett enda missat träningspass. Men som vanlig människa tror jag att man behöver tänka lite likadant. Att planera träningen som ett jobb, som en rutin. Att göra plats för träningen i dagsschemat. För man behöver ta sig tiden, det trillar liksom inte ned några extratimmar från himlen och där man hux flux känner ett otroligt sug efter att köra skiten ur sig själv. If you fail to plan, you plan to fail.

Berätta om din roll i filmen Wonder Woman som har premiär nästa år! Hur gick det till när du fick den, och hur har hela upplevelsen varit?

– Jag fick mejl från Hollywood, haha. En stuntkoreograf hade koll på mig sedan fighter-tiden och jag flögs till Warner Bros i London för en casting och för att träffa regissören personligen. Det resulterade i att jag fick en egen liten roll och gjorde mina egna stunts i filmen. Det har varit en otrolig resa. Allt från människorna till platserna, utmaningarna och branschen i sig … Det finns både tokigt roliga, knasiga och läskiga minnen från de sex månaderna som jag var med om i förberedelserna och under inspelningen. Jag var många gånger tvungen att improvisera, låtsas att jag kunde. Jag hade ju aldrig gjort något liknande tidigare. Inte på låtsas i alla fall. Jag är väldigt tacksam för den här vändningen. Jag tror på ödet och att det var meningen att jag skulle ut på ny mark. Med svärd och i full galopp.

Vad är dina tips till dem som vill bygga en stark och muskulös kropp?

– Blanda olika sorters styrka. Traditionell styrketräning, funktionell styrka, kroppsviktsstyrka och gärna lite kampmoment för kroppskontroll. Jag själv tycker att det är häftigt att vara stark på riktigt – att kunna lyfta, dra och greppa. Att rå över sin egen kropp och vara stark på ett användbart sätt. Förut var jag mycket mer obalanserad och ensidigt tränad. Nu tänker jag mer på helheten och mer långsiktigt.

Jag tror på ödet och att det var meningen att jag skulle ut på ny mark. Med svärd och i full galopp

Boxningshandskar, 629 kr, Thaismai. Väst, 1 720 kr, Falke. Långärmad tröja, 249 kr, H&M. Huvtröja utan ärmar, 599 kr, Reebok. Sport-bh, 860 kr, No Ka ‘Oi. Torrschampo, 299 kr, Kérastase. Tights, 3 540 kr, Fendi. 

Madeleine om sina inspirationskällor:

– Jag har ingen direkt förebild. Däremot inspireras jag av driv i alla former. Människor som vågar och som kämpar. Och kanske allra helst av dem som krigar sig igenom motgångar. Jag kan känna en sådan personlighet i ett rum fullt med människor och dras ofta till dem.

Av: Cecilia Persson