Av Joakim Hayenhjelm

Hon debuterade i TV4:s Idol 2015 och utmärkte sig tidigt, då hon ofta ställde sig på scen och rev av nummer som inkluderade både dans, rap och sång – utan till synes någon större ansträngning. Mäkta imponerande för en tjej som inte stått på en scen tidigare. Amanda Winberg släppte första singeln Uber under nya artistnamnet AMWIN förra året och hyllades både i Sverige och Internationellt för sin attityd och rättframma text (Fuck me, then get dressed, your Uber’s outside). På debut-EP:n AMWIN In Wonderland tänjer hon på gränserna ytterligare genom sina franka låttexter och unika urbana pop-stil.

– Hela mitt liv har jag känt att människor vill stoppa in mig i en box och tala om för mig vad jag kan och inte kan göra. Jag vill känna att jag är fri att få uttrycka mig på de sätt som känns naturliga för mig, snarare än att hålla mig till en stil och en genre. Jag vill inte utesluta något som jag tycker om för att det inte passar andras förväntningar på mig. Jag tillåter mig att bli inspirerad av allt jag tycker är fett, utan att tänka att ”det här är fett, men inte för mig”.

Hur delaktig är du i den kreativa processen när det kommer till din musik?
– Jag är väldigt delaktig. Allt från att komma på vad jag vill prata och sjunga om till hur det faktiskt ska se ut i en video eller hur det ska låta. Sedan samarbetar jag med otroligt duktiga musiker, textförfattare och kreatörer, men det känns oerhört viktigt att mitt DNA alltid finns i slutresultatet. Jag är väldigt öppen och lekfull i skapandet och vill bara att det ska kännas naturligt och kul – och jag har väl landat i att det känns mest naturligt och kul när jag är en del av den processen.

Vad influerar ditt skrivande?
– Allt! Allt från mitt vardagliga liv – ibland andras vardagliga liv – till att jag kan bli väldigt inspirerad av filmer och sättet de tar upp olika teman. Jag ser nog varje låt som en liten minifilm och berättelse och tänker mycket på hur jag vill att den ska kläs och presenteras. Det handlar mycket om att skapa historier och berättelser till saker jag relaterar till eller har upplevt själv och uttrycka det med mina ord.

Skulle du vilja göra en låt till en film?
– Hundra procent, men jag har också en väldigt stor önskan om att få vara med i en film. Jag tycker att allt skapande hänger ihop. För mig är musiken ett kreativt utlopp som är väldigt viktigt, men jag har också behov av andra kreativa utlopp. Så filmsoundtrack – yes! Filmroll – yes!

Har du några tidigare erfarenheter av att skådespela?
– Räknas det om man typ uppträder varje julafton och på födelsedagar och tvingar sin släkt att se på? För i sådana fall har jag gjort det! Men jag hade aldrig stått på en scen innan jag började jobba med musik för tre år sedan heller. Det är väl en plan jag har att våga utforska den sidan ännu mer, men jag har gjort några mindre prova på-roller tidigare i år som kommer att dyka upp längre fram.

Hade du skrivit egen musik tidigare?
– Det är jag också helt ny med. Det är en konstant process som jag är i: att lära känna mig själv som låtskrivare, som artist och som person. Jag utforskar och experimenterar fortfarande och hoppas att jag alltid kommer att göra det. Men jag tampas med det faktum att jag blir mer erfaren och någonstans vet vad jag håller på med. Ibland känner jag att jag fortfarande är en ganska ny och sökande person.

Din senaste singel är döpt till Dua Lipa efter en annan ny ung cool popsångerska. Hur kommer det sig?
– Jag ville göra en låt om kompromisslös glädje och kärlek, just för att det känns väldigt roligt och fint att faktiskt få göra det. Vi hade väldigt roligt i studion och det första som vi kom på var den inledande raden om Dua Lipa. Det är också en liknelse för någon som är fett cool och snygg, som många skulle göra vad som helst för – precis som jag för killen låter handlar om. Så vi bestämde oss för att behålla Dua Lipa, hon passade in bra där.

Vad var idén bakom den fashionabla musikvideon?
– Vi spelade in videon på landsbygden i Spanien och den baserades ganska mycket på den enda raden i låten som har lite rädsla i sig: ”you ain’t fucking with a fragile heart”. Just i känslan av lycka, extas och kärlek så finns det ofta en liten rädsla. ”Jag älskar dig, men snälla krossa inte mitt hjärta”. Vi valde någonstans att skapa en drömlik värld, där det var tillåtet med glädje och lekfullhet. Samtidigt som det också finns en kontrast till den världen. I början och slutet av musikvideon får man se den verkliga personen som har alla drömmar och förhoppningar inom sig. Så jag leker lite med de två sidor som jag känner är ganska dominanta i mig själv – att våga och att inte våga.

Låten hade exklusiv premiär på amerikanska Billboards, det måste ha varit en stor grej?
– Det känns jätteroligt och fint att få den uppskattningen när vi hade jobbat så hårt med videon, både jag och Nicolina Knapp som har regisserat den. Att få ett erkännande från dem och att få vara på den plattformen känns enormt, inte minst då det var på deras initiativ. Det är något av det största som hänt mig.

En annan stor grej var att du fick det hedervärda uppdraget att öppna årets Urban Connection-festival på Dansens Hus i Stockholm tillsammans med danskollektivet L.A.C. Vad kan du berätta om det?
– Det var jättekul. Det var min första egna konsert. Vi hade en timmas lång show på två dagar med tolkningar av mina låtar tillsammans med L.A.C. Det kändes jättemäktigt att få vara med och fixa allt som krävs för att sätta upp en så pass stor produktion. Det var verkligen en erfarenhet och något jag hoppas få göra mer av när jag uppträder live. Vi hade två månader på oss, så det var mycket jobb för två dagar, men det blev väldigt fint och jag är väldigt stolt över det. Det vore kul att få göra det med en annan stor tjejgrupp också, då det ofta bara är jag på scen.

Det verkar som att det visuella uttrycket är väldigt viktigt för dig?
– Det är superviktigt. En stor del handlar förstås om att skapa musik, musik som jag känner och relaterar till, men jag är en väldigt visuell person. Mina tankar rör sig mycket i färg och bild. Det tar sig uttryck i hur jag skriver, tänker och känner. Det är någonstans där jag får möjlighet att förklara hur den här låten känns och ser ut från mitt perspektiv. Det sätter så mycket ton kring vad jag faktiskt säger och därför ett lika stort intresse som att faktiskt skapa musiken.

Är det något som visar sig när du uppträder live under sommarturnén?
– Absolut. Jag jobbar väldigt mycket med styling och uttryck – och ju mer jag kan utrycka mig på det här sättet och få större budget, så kan mina idéer leva helt fritt. Det roligaste jag vet är att uppträda live och i slutändan är det därför jag gör musik. Jag känner mig mindre ensam när jag får dela mina tankar med en publik. När jag står på scen tillåter jag mig själv att leva i nuet och bara ta in alla känslor jag har i kroppen och ta emot de känslor jag får från publiken i rummet. Jag är superpepp på att få spela mer i sommar och i höst, men så klart också att få släppa mer musik snart.