Anna Odell

Undersökandet är hennes drivkraft, filmkameran hennes verktyg. I höst är Anna Odell aktuell med den nya långfilmen X&Y, där hon leker med kvinnliga och manliga identiteter, verklighet och fiktion. Målet för konstnären och filmregissören är att få människor att tänka till och ifrågasätta både sig själva och sin omvärld.

 

Hennes examensarbete på Konstfack 2009, filmen Okänd, kvinna 2009–349701 där hon spelade mentalt sjuk för att granska den psykiska vården, väckte stor uppmärksamhet och en hel del kritik. Hennes regidebut med långfilmen Återträffen 2013 blev en publiksuccé och tilldelades två Guldbaggar för bästa film och manus. Anna Odell har aldrig varit rädd för att blotta sitt inre genom sitt konstnärskap. Även i den nya filmen X&Y fortsätter hon att sätta sig själv i centrum, där hon spelar konstnären och tillsammans med Mikael Persbrandt undersöker identitet. Vad innebär det att vara människa? Och vad är egentligen verklighet och vad är fiktion? I filmen ser vi förutom Odell och Persbrandt även Vera Vitali, Jens Albinus, Trine Dyrholm och Shanti Roney som gestaltar sina olika alter egon i syfte att kunna synliggöra vilka de varit, vilka de är och vilka de vill vara.

Din nya film handlar om manliga och kvinnliga identiteter. Varifrån fick du idén till temat?
– Jag har alltid varit både rädd och fascinerad av män som är mycket män och intresserad av att förstå hur vi människor fungerar. Och Mikael Persbrandt är ju den ultimata manliga mannen så han var ett givet val. Det som attraherar mig som konstnär är att utforska både det som fascinerar och intresserar mig, men också det som skrämmer mig. Det jag vill ifrågasätta är hur vissa personer får ta så mycket plats och hur vi kan acceptera ett visst beteende hos en man som vi kanske inte skulle acceptera hos en kvinna.

I kölvattnet av #metoo får man väl säga att tajmingen med en film om manliga och kvinnliga identiteter inte kunde vara bättre. Kvinnor inom filmbranschen är nästan dubbelt så utsatta för sexuella trakasserier på jobbet som kvinnor i allmänhet. Har du själv varit utsatt?
– Det är klart att jag har. Det tror jag i princip alla kvinnor har i alla branscher, mer eller mindre. Det handlar om att se beteendet och förstå det, men att inte acceptera det utan att våga säga nej. Metoo är otroligt viktigt, men det handlar inte bara om kön och det sexuella, utan om ett strukturellt maktspel. Att man accepterar den som förefaller vara den starka och inte vågar sätta ner foten. Det finns stora fördelar med att vara kvinna och det är roligt, men också problematiskt och svårt. Man kan försöka använda det som är svårt till att skapa förändring, men det är inte alltid man orkar. Det är jävligt trist att det ska vara så. Så på vissa sätt är jag urstolt och glad över att vara kvinna och på andra sätt är det skit.

Jag är urstolt över att vara kvinna, och på andra sätt är det skit.

Hela intervjun hittar du i senaste numret av Plaza Kvinna!